EU:s system för utsläppshandel inleddes i januari 2005 och omfattar idag cirka 13 000 anläggningar inom industri- och energiproduktion samt flygsektorn. Handeln regleras genom ett särskilt direktiv, Handelsdirektivet, som omfattar alla EU:s medlemsländer.
Handel med utsläppsrätter är ett viktigt verktyg för att nå EU:s åtagande om minskade utsläpp av växthusgaser enligt Kyotoprotokollet. Målet är att skapa en effektiv europeisk marknad för utsläppsrätter med minsta möjliga negativa påverkan på ekonomisk utveckling och sysselsättning inom unionen.
1 januari 2013 inleddes en tredje handelsperiod som löper till år 2020. Tidigare har två handelsperioder genomförts, den första mellan åren 2005 och 2007 och den andra mellan åren 2008 och 2012. Den andra handelsperioden löpte parallellt med Kyotoprotokollets första åtagandeperiod. Koldioxid är den huvudsakliga växthusgasen som ingår i EU:s handelssystem för utsläppsrätter. För vissa sektorer omfattas även utsläpp av andra typer av växthusgaser, bland annat perfluorkolväten och dikväveoxid. Handel med utsläppsrätter omfattar för närvarande cirka 40 procent av EU-ländernas totala utsläpp av koldioxid.
För den andra handelsperioden mellan 2008-2012 delades över 95 procent av utsläppsrätterna ut gratis till de berörda anläggningarna. För handelsperioden 2013-2020 är auktionering den huvudsakliga tilldelningsprincipen.
År 2013 auktioneras 40 procent av det årliga utbudet på utsläppsrätter ut inom EU:s handelssystem. Andelen utsläppsrätter som ska auktioneras ut stiger årligen mot 100 procent auktionering av utsläppsrätter till år 2027. Ansvarig myndighet för auktionering av utsläppsrätter i Sverige är Riksgälden. Andelen utsläppsrätter som tilldelas gratis till anläggningar minskar också under den tredje handelsperioden till följd av större auktioneringsandelar. Gratis tilldelning av utsläppsrätter är baserad på gemensamma, förhandsbestämda riktmärken som har tagits fram för olika produkter, till exempel råjärn eller tidningspapper.
I handelssystemet sätts det ett tak för utsläpp av växthusgaser från de verksamheter som omfattas av handelssystemet. Utsläppstaket bestäms av EU-kommissionen och sänks årligen för att nå en utsläppsminskning inom den handlande sektorn på 21 procent till 2020 jämfört med 2005.
Anläggningar inom EUs handelssystem kan till viss del tillgodoräkna sig utsläppsminskningar via investeringar i klimatprojekt inom ramen för Kyotoprotokollets projektbaserade mekanismer JI (gemensamt genomförande) och CDM (mekanism för ren utveckling).
Handel med utsläppsrätter har potential att leda till kraftigt minskade utsläpp. Exakt vilka utsläppsminskningar som EU:s handelssystem kommer att ge bestäms i grunden av det tak som sätts för den totala tilldelningen av utsläppsrätter. EU-kommissionen har beslutat om en större auktionering av utsläppsrätter samt en mer restriktiv tilldelning av utsläppsrätter för handelsperioden år 2013-2020 jämfört med tidigare handelsperioder.
Ovanstående text är hämtad 2017-04-11 från Energimyndighetens webbplats: www.energimyndigheten.se